Hilda säger adjö

Om Hilda slutat existera?

Nej då, inte alls.

Men Hildaz Heaven, den förvirrade världen, har nog nått slutet (fast den är fortfarande förvirrad).

Allting har sitt slut. Och i dag är förmodligen dagen då jag säger hej då till er.

Kanske dyker jag upp i ett annat sammanhang. Vi får se.

Men nu är tiden inne.

Jag är överväldigad över hur många underbara människor jag lärt känna genom detta lilla krypin. Aldrig hade jag trott att jag skulle orka hålla liv i skrivandet i ett och ett halvt år. Inte visste jag att det var HÄR som NYA Hilda skulle våga träda fram.

Men på något sätt har jag nått ett vägskäl där jag känner att jag behöver göra ett val.

Så ligger det till. MEN naturligtvis kommer jag hålla koll på er i fortsättningen också ;), lite då och då i alla fall.

Sköt om er alla, SÅ KLART KOMMER JAG SAKNA ER....

All lycka i livet till er som lyckades locka fram Nya Hilda hos mig. Riktiga Hilda.

Kramar i massor till er från Virriga Hilda

Jag har sagt hej då Turkiet för den här gången....

TUSEN TACK GOA NI FÖR ALLA FINA SEMSTERHÄLSNINGAR!!!

Hemma i kylan igen!

Vi har haft det fantastiskt. 25-28 grader hela veckan. Inte ett moln.
Många goda drinkar. Många helt fantastiska människor har vi mött och umgåtts med.
Senaste nätterna har vi knappt sovit alls. Mormor sov lite. Jag knappt ingenting. Men livet är väl för kort för att sovas bort, visst? :) Jag träffade en norsk tjej som reste själv. GLADA över att vi kunde ta sällskap så fortsatte vi ut i den varma turkiska natten för att inta en och annan drink. :) Mormor var jätteglad att jag till och med hann med lite nattliv. Jag är däremot glad över att nattklubbslivet bara varade två nätter. Kära Hilda kroppen har dåligt omdöme och verkar inte klara mer än så.

En vecka går så fasligt fort men jag var ändå så underbart glad att få komma hem till familjen igen.

Hej då

I dag är dagen då Hilda åker till Turkiet.
Jag biter ihop och saknar redan barnen och P såklart.
En vecka utan barn och P.
Men det kanske är längta jag behöver.
Få tänka färdigt mina tankar.
Sakna och inse vad jag faktiskt har.

Nu åker vi.

Kram

Den som söker den finner

Jo tack, med mig är det ok.

Motivation=noll
Energi=Noll komma noll noll
Matlust= MAXIMAL

Ni skulle bara veta vad mycket spännande goda saker man kan hitta i Blå husets skafferi när alla andra skafferiråttor är på sina vardagsinstitutioner.

Snart är alla valkar utjämnade och man slipper oroa sig.

Skönt.

Jobbar ideellt

Eftersom det är sängläge för mig så kan jag göra massor av nytta hemifrån tack vare käre Fru Laptop. Som tex att förbereda morgondagens viktiga jobbmöte som jag kommer missa. Det tog ca 1 timme.

Visst är jag engagerad som jobbar gratis!?
För det är väl det jag gör numera.
Nä visst ja. Jag ska ju vara tacksam att jag har ett jobb i alla fall
Även om jag bara får ett litet bidrag för att drilla och motivera småfolket till att bli harmoniska människor och tro på sig själva.

Bitter, jag?

Efter lite sömn kan jag konstatera

Två veckor kvar till planet lyfter.
Hoppas allt känns bättre snart.
I dag är ju dagen efter.
I dag är dagen efter natten med sömnen.
Det borde kännas bra.

Dagen som gud glömde

Möjligen var jag överdrivet positiv i går. Men sån är jag.

Och efter sol kommer regn. Sånt är livet.

Återigen är jag ledsen att jag inte kan delge er dagen på bloggen.

Nu skulle jag behöva den där bloggen ni vet som man måste logga in på för att kunna läsa, suck. Men men. Hilda kommer tillbaka, förhoppningsvis piggare i morgon.

Nu drar jag täcket över huvudet och hoppas att allt känns mycket bättre efter lite sömn.

Sömn löser det mesta sägs det.

Kram på er alla goa!

Nyförälskad

Jag tror jag är kär.

Kär i min egna förvirrade lilla värld. Mitt liv. Som för det mesta liknar ett kaos, men där situationerna hela tiden får mig ur spel men framförallt får mig att le och bara skratta åt vansinnet. Kär. Det är nog så det är. Jag lever och mitt liv är fyllt av ilandsproblem som får mig att må bra.

Några små axplock av ilandsproblemen denna härliga måndag:

Ett stycke oinlämnad VAB rapport upphittad bakom sju kilo papper i mitt tilldelade gigantiska skåp på jobbet.

Ett stycke före detta frukt, möjligen ett päron, upphittat längst ner i min hypersportiga pendlingsryggsäck. Rutten frukt blandat med läroplan för förskolan (JA, jag går runt med en läroplan) luktar ungefär som en förskollärarlön, tolka det som ni vill :)).

Väl hemma i katastrofhallen står plötsligt en gympaväska jag känner igen. J förklarar att hon fått tillbaka den av en kompis som hon följde med hem från skolan för 2 (!) veckor sedan. Vi har inte saknat den. Sur handduk med gympasalslukt får avsluta dagen.

I morgon får jag reda på min nya lön har jag hört ryktas. Bäst jag lägger mig tidigt så jag är utvilad och harmonisk i morgon. Bittervarning utfärdas dock ändå.

Bild: Mallis (såklart) och två människor som förgyller tillvaron mest hela tiden :)

Familjen Någolunda

En nattning av barn i det Blåa, alltför trånga huset, kan ta sisådär, låt oss avrunda neråt, en ca 3 timmar. För mitt i tandborstningen utbrister någon att fotbollsträningen är i morgon. Med andra ord, de otvättade fotbollskläderna måste ta sig i väg till tvättstugan bums. Därefter undrar älskade J sin duktigt ostrukturerade mamma om huruvida hon ska ta en skuttig kiwi eller en näve russin till fruktstunden i morgon. Den dignande fruktfatet som kan ses runt om i husen hos Familjernasomhartidochorkochhinnertänka har tydligen uteblivit i det Blå huset och lyser med sin frånvaro.

Nattningen inbegrepp i kväll även en rättegång där fallet handlade om VEM som tagit den sista skumbananen. Fallet är fortfarande olöst men en femåring står längt fram i ledet och stirrar stort med sina klara blå ögon. Ögonen kan tyckas en aningen bananformade.

Jag har inte missat Familjen Annorlunda och har verkligen faschinerats och förundrats.
Om nattningen hos Tiobarnsfamiljen går i Blå-huset-takt så borde en nattning för dem ta, i runda slängar ca 15 timmar. MEN jag har ju bara TVÅ barn, därför hinner jag med lite egentid nu. Klockan är bara tio, trots allt.

Godnatt alla där ute!

Garagerens, eller The never ending story

Alltså det där med garagerensning, eller jag menar the never ending story;

Aldrig så entusiastiskt som den senaste månaden har jag sorterat, prioriterat, bitit ihop, blundat och slängt. Jag har varit en ivrig besökare på vår kära soptipp. Allt, ALLT, har gått igenom en mycket hård bedömning. Även om jag nu rätt vad det är kommer på mig själv med att stå och fundera på om den där blommiga koppen, den där halvslöa kniven och den där helfula duken skulle kunna vara nåt för mina barn om sisådär 10-15 år (!!!) när de tröttnat och vill ha eget boende (för mamma och pappas gamla grejor är väl det de vill ha), så borde väl ändå rensningen påvisa resultat. Men icke. det dyker frekvent upp nya fula muggar, gamla färgglada gardiner. Att dessa gränslöst omoderna saker gått igenom tidigare gallringar är mest upprörande av allt.

Fem rutor orkade jag putsa igår förresten. Det var mycket roligare att rensa i garaget istället och njuta av solen.

Dagens plan: Va lite kulturell, va tålmodig mamma och käka gott fikabröd för att fylla ut alla valkar.