Om ni vill veta hur det känns att smälla i sig hur mycket som helst av flera olika sorters bakverk made by Leila (ja recepten var i varje fall från henne) så kan ni alltid fråga mig för det är just vad jag ägnat söndagkvällen åt. En ny känsla av mättnad kände jag när jag till slut ätit av alla sorter, då kom nämligen underbara tårtan fram på bordet. Men jag fick nöja mig att äta av ren artighet. Jag var fullkomligt proppmätt av sockerbomber. Tro mig, jag har aldrig ätit av ARTIGHET. Det har jag aldrig behövt.
I morgon börjar mitt bussliv. En mil på 70 minuter är lite skillnad mot 10 minuter som det vanligtvis tar med gamla skotbils Dagny. Nu är dagny mest ett minne blott.
1 mars 2009
Leilas sockerbomber
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nu får du tid att tänka över allt! Se då till att tankarna är positiva och att de fortsatt mynnar ut i underbara blogginlägg! KRAM!!
Det är faktiskt så. Helt plötsligt har jag tid. :))
Åhh.. det smälter i munnen bara av att läsa om bakelser.. jag är verklgien sockerberoende hahaha
Skicka en kommentar