En nattning av barn i det Blåa, alltför trånga huset, kan ta sisådär, låt oss avrunda neråt, en ca 3 timmar. För mitt i tandborstningen utbrister någon att fotbollsträningen är i morgon. Med andra ord, de otvättade fotbollskläderna måste ta sig i väg till tvättstugan bums. Därefter undrar älskade J sin duktigt ostrukturerade mamma om huruvida hon ska ta en skuttig kiwi eller en näve russin till fruktstunden i morgon. Den dignande fruktfatet som kan ses runt om i husen hos Familjernasomhartidochorkochhinnertänka har tydligen uteblivit i det Blå huset och lyser med sin frånvaro.
Nattningen inbegrepp i kväll även en rättegång där fallet handlade om VEM som tagit den sista skumbananen. Fallet är fortfarande olöst men en femåring står längt fram i ledet och stirrar stort med sina klara blå ögon. Ögonen kan tyckas en aningen bananformade.
Jag har inte missat Familjen Annorlunda och har verkligen faschinerats och förundrats.
Om nattningen hos Tiobarnsfamiljen går i Blå-huset-takt så borde en nattning för dem ta, i runda slängar ca 15 timmar. MEN jag har ju bara TVÅ barn, därför hinner jag med lite egentid nu. Klockan är bara tio, trots allt.
Godnatt alla där ute!
19 apr. 2009
Familjen Någolunda
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Åh det är så skönt att höra att du är precis lika ostrukturerad och flummig som jag...
Jag vet int ehur många gånger jag har fått rota igenom hela skafferiet efter nåt skrafs de kan ha med sig på fruktstunden.....
Fruktfat här det håller i femton minuter ca......
För om man har frukt hemma måste den ju tydligen ätas upp direkt !!!
(himlar lite med ögonen) men hallå har ni inte blivit kompis med her Statoil?
Jag brukar med andan i halsen förse mig med svindyrfrukt och en lite mjölk bara för att JAG ännu en gång INTE ska framstå som en Dålig mamma.
Det bäsat är väl ändå att herr Statoil nu har en korg fort som tusan innanför dörren med texten
" Till skolans fruktstund..."
Jag är visst inte ensam om detta.
Kramkram från en superduper perfekt mamma som gör 1000 fel på noll tid.
Fråga dottern!
Själv har jag aldrig gjort en enda liten mamma-miss i hela mitt liv. För övrigt ser jag perfekt ut på jobbet, har koll på alla mina ägodelar samt är underbar och älskad av alla...
KRAM Hilda-raring!
*fnissar åt Spader Madame* ;o)
Och välkommen tillbaka Hilda.
Men, jag funderade på en sak när jag läste inlägget, och även kommentarerna. Var ligger grundfelet? Alltså, om man har barn så vill man vara en über-mamma och allt det där andra. Men verkligheten ser ju inte ut sån, förutom möjligvis hos ett sorgligt litet antal där barnen är väldrillade och vattenkamningen lyser.
Och i min barnfria värld så skall man vara über-hustru och über-jobbare, för det har man tid med när man inte har barn. Och så ska man vara snygg också, för det är bara tillåtet med extrakilon om man kan skylla på barnafödslar.
Och verkligheten där är samma, jag har celluliter och sitter inte och skiner med autmatiserad mascara på morgonen.
Vem kan vi skylla den ständiga strävan efter perfektion på, eller åtminstone nästan-perfektion?
I verkligheten glömmer man äpplen och sitter i en sunkig morgonrock lite för länge (och läser bloggar - ähum).
För inte fanken kan det väl vara vårt fel...näääää? :o)
Hahaha skönt att du är tillbaka, har verkligen saknat dej och dina inlägg:)
Ja det är ju gött att höre att det är sådär hemma hos fler än oss..
Hi, hi ... Skönt att höra. Bävar för att få med frukt, gympakläder, lappar som ska tillbaka, utflyktsmellis när den tiden kommer ... Puh ...
Pernilla: Men visst är det underbart att veta att man inte är ensam. Jag kan alltid tänka på dej när det kör i hop sig ;)) Hihi...
Viola: Hihi....jo Statoil e jag kompis med, så även alla andra jourbutker i staden. Efter 33 år så har jag fortfarande inte lärt mig veckoplanera och storhandla. Numera har jag gett upp. :)
Spader: Du låter sååååå lik mig, goaste du!!! :)) Härligt att höra utav dig!!
Blue: Tack!
vad klok du är! Å va rätt. Och så är det ju, det verkar som vi går runt i en för oss påhittad värld där vi tror att ALLA ANDRA har det bättre och lyckas få ihop livspusslet. ÄR det ett kulturellt fenomen må tro? :)
Lynette: Å där är du ju! Undrade just var du var ;) Saknat dej me!!
Cinsaga; för att inte tala på alla läxor man bara förstår hälften av, och då är jag ändå lärare. :/
Jag vet, jag är klok som en bok :o)
Men det är bara för att vi tror att alla andra är så perfekta, och att vi är de enda som glömmer äpplen och sitter sunkiga i soffan.
Fast i själva verket är det alla andra som kämpar med att upprätthålla en skitfasad utåt, medan jag struuuuntar i det och ser igenom fasaden.
Det e gött att inte vara perfekt faktiskt ;o)
(Fast säg inte till ngn att jag sa det ;o)
Skicka en kommentar