Cinderella, dyra sprutor och en hiskelig träningsvärk

Hallå i cyberrymden.

Ingen kan knappast anklaga mig för att uppdatera bloggen för ofta i alla fall.

Men nu gör jag en liten kraftansträngning :)

I Blå huset lever livet som det brukar. Med allt vad det innebär.

Senaste månaden i Hildalivet har i alla fall bjudit på massor (som vanligt), bland annat följande:

Kalasplanering för lilla W (blir på närmsta 4-H gård i samarbete med annan femårings mamma, mamma Hilda ropar Hurra och dansar en segerdans!)

Cinderellakryssning med febersjuk femåring och hormonstinn 9 åring samt 2345 st minst sagt överförfriskade 20 åringar, vad hade vi där att göra? Inte ens Ville Viking var till nån tröst.

2 Twinrix sprutor och 1300 kronor senare kan vi konstatera att om tre veckor åker jag, rullatorn och min älskade mormor till varmare breddgrader. Bikinin ska fram med andra ord, vad jag tycker om det? Om hur jag lyckades med Beach 2009 ? Ungefär som förra året ;)

Med tanke på beach 2009 kan jag nämna att jag faktiskt modigt och envist cyklat ett antal gånger till och från jobbet = 3 mil. Första gången, naturligtvis otränad som få, resulterade i träningsvärk mucho grande och överdosering av IPREN i två dygn. Att jag ens funderat på Vätternrundan?!?

Nu blir det putsning av fönster. Ha en härlig lördag alla bloggläsare. Räkna med besök av Hilda inom kort. :)

Mittilivet

Bloggen och jag tar en paus från varandra nu.
Schemat är späckat och inspirationen tryter.
Ni vet hur det är.
Det händer lite då och då.
Mitt i barnkalas, som W så käckt påmint om, brödförsäljning för fotbollsklubben, middagsbjudningar, bussåkning, hungrig kanin, överfulla tvätthögar, tonvis av läxor, hormonstinna livsfarliga nioåringar, alltför kreativa femåringar, lönesamtalsförberedelser och utbildningar samt projekt på jobbet så inser jag att jag också ska va en lyssnande mamma, syster, bloggare, kollega,vän, dotter och sambo. Just nu är jag ingenting fullt ut utan försöker lite krampaktigt hinna med allt till hälften, vilket resulterar i en känsla av otillräcklighet och känslan av att vilja kapitulera en kvart eller så.
Det går inte att vara allt. Därför tar jag semester ett tag.

KRAM PÅ ER ALLA.

Hoppas ni inte överger mig utan tittar förbi här igen längre fram.
För tillbaka kommer jag alltid.

Au revoir!!!

________________________________

PS! Under tiden kan ni förkovra er i att läsa andra underbara bloggar som finns samlade i sidmenyn. Skrivna av härliga människor med alla fötter och tår på jorden!

Foto: Hilda på Mallis -08

På nya äventyr med nya vändstekta Hilda

En jag känner kör med omvänd psykologi.
Det har jag redan listat ut.
Frågan är om personen listat ut att jag listat ut det.
Jag kör i alla fall med vänd omvänd psykologi. Eller omvänd.
Äsch va komplicerat det blev.
Hur som helst. Nya Hilda är ute på nya äventyr.
Så mycket kan jag säga.
Och det är intressant.
Verkligen.

Fler bland favoriterna....

Kolla in "vad händer bland favoriterna"....
Fler nya härliga bloggar har dykt upp här i Hildaz Heaven.

Lästips alltså!

Kalas Nr 2

Dax att börja förbereda för kalas nr 2.
Börjar bli smått mätt på tårta nu.
Men jag äter ju för att va artig.
Det vet ni ju.
Då har vi fortfarande inte börjat snacka BARNkalas.
W har fortfarande inte sagt ett ord om barnkalas ännu.
Förra året glömde hon bort.
Jag glömde påminna.

Internationella kvinnodagen - EN dag för kvinnan och 364 för männen? Vad finns det då att gratulera för?

Fick just syn på att det är internationella kvinnodagen i dag.
Impulsiv som jag är tänkte jag direkt designa ihop ett grattiskort till alla oss kvinnor.
Men så började jag undra och tänka.
Om det finns en internationell kvinnodag,
varför finns det då ingen internationell mansdag?
Ska vi då vara tacksamma att vi fått EN dag och
samtidigt tolka det som att alla andra dagar är männens?
Det är bara en undran.
Vad betyder det egentligen att kvinnorna fått en egen dag.
Är det ett led i arbetet mot en jämställd värld?

Det finns säkert ett jättebra syfte med den, egentligen...
Men jag vet faktiskt inte.
Klart man kan se saker ur olika perspektiv.
Men naturligtvis funderar jag på,
vad det betyder egentligen?
...och visst ska jag säga GRATTIS till oss alla underbara, men finns det nåt att gratulera för?

Ska vi vara tacksamma?

Fyra prinsessklänningar och femtiotusen kalorier senare...

När W var yngre tänkte jag att W hon ska minsann inte placeras i prinsessfacket ofrivilligt. Därför har jag under åren erbjudit allt från kalsonger till trosor. Lego, byggklossar, målargrejor, dockor och monster. Ja gud vet allt. Tanken har aldrig egentligen varit att ta bort något ur hennes värld utan i så fall erbjuda ett större urval. Sedan kan man såklart fråga sig om barn överhuvudtaget behöver så mycket saker. Papper, tejp och sax räcker långt. Skogen och kojorna också. Men som sagt, det är en helt annan diskussion.

Ja nu har i alla fall fem år gått sedan W:s dramatiska ankomst. Så hur gick det med projektet "inteplacerasiprincessfacket". Ärlig som jag är, eftersom jag är nya Hilda, så kan jag deklarera följande resultat efter denna femårsdag.

• Fyra prinsessklänningar


• 3 prinsesstrosor


• 2 prinsessböcker


• Prinsessplåster


• En docka (rosa;)


• Prinsessglitter

Jag har en stark känsla att jag misslyckats. Å andra sidan är W i sjunde himlen och med tanke på att J gick igenom samma period i fyrafemårsåldern så kan jag i alla fall trösta mig med att det går över. Förhoppningsvis. Och vad är det egentligen för farligt med stora starka modiga prinsessor.

För övrigt är W fortfarande sur för att hon inte fick en kattunge. Men hon har inte rymt till skogen i dag, hon får nämligen inte ta med prinsessklänningarna dit. Tji fick hon. :)

På två timmar har femåringen lyckats....

1. Måla en nyrenoverad vägg i hennes rum rosa. Istället för väggfärg tyckte hon att tusch mycket väl kunde få duga. Som toppen av isberget så toppade (bokstavligen toppade)hon den nyrosa väggen med massor av glitterlim, för glansens skull.

2. Tömma mammas tub med dyrbar peeling, vet ännu inte vart innehållet tagit vägen.
I badkaret, toan eller kanske i munnen. Vem vet.


det här kommer bli ett spännande år.

Storväxt

W, numera fem år:

- Jag tycker faktiskt jag har växt sen igår.

Den trötta modern:

- Vart har du växt då?

W:

- I sängen såklart.

Lilla W fyller fem. Förlåt STORA W.

Min äldsta dotter är tacksam för livet hon lever.
och alltid lika glad för de presenter hon får.
Lilla W (förlåt STORA) är lite mer sparsmakad eller vad man brukar kalla det.
Förra veckan rymde hon till skogs och lovade på heder och samvete att ALDRIG återvända om hon inte får en alldeles egen kattunge.
Jag klämde lite käckt till med ett skämt om att vi ju minsann redan har sjuttielva katter som dessutom älskar W:s sandlåda.
W tyckte inte jag var käck.
Hon hade förmodligen helst velat klippa till mig men jag befann mig tvåhundrameter bort ståendes ropande från altanen rakt in i den blöta töiga skogen där W hade gömt sig.
Hur som helst. Nr 2 på önskelistan är en Skattkista. Innehållande fyra olika princessdräkter.
Önskelistan blev aldrig längre än så, eftersom inga andra önskemål finns, förutom kattungen då.

Så i dag ska det firas. Dagen inleds med skattjakt efter skattkista.
__________________________________________________

06.20 lördag morgon. Den nyblivna femåringen skriker från sin säng, högljutt, argt och med en ton av förväntan i den gälla rösten.
- KOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOMMEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER NI AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAALLDRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!!!!!!!!!!!